Amanda

Idag på svensklektionen satt jag och mina föredetta låg- och mellanstadie klasskamrater och pratade gamla minnen. Minnena därifrån är verkligen många! Det vara tårar, jäkelskap (som tyvärr ledde till polisanmälning en gång), skratt och en massa väldans bus. Tjejerna jagar killarna, pussleken, dunkgömma då alla sprang ut mitt i lektionen på bara strumpor för att "dunka" sig, magpumpning (haha, ottos idé), hajen, kingen.. allt var så fruktansvärt kul på h-skolan! Visserligen tror jag inte att vi lärde oss speciellt mycket nyttigt, men huvudsaken var i alla fall då för oss att ha riktigt roligt tillsammans, vilket vi lyckades grymt bra med.
I vår klass, framför allt i 5an, hade vi en speciell relation till varandra. Vi hade då gått 6 år tillsammans i skolan och kunde varandra nästan på pricken. Detta ledde till den där speciella relationen. Det var så mycket kärlek!
Men idag, idag pratar jag inte regelbundet med ens hälften av de jag gick på h-skolan.
- Det jag vill komma är att jag tror att det är viktigt att man tar vara på det man har nu, för imorgon kanske allt är som bortblåst.

Amanda