Amanda

I årskurs fem blev jag dumpad av en kille som heter Christian, då kallad Chrille. Vi hade nog varit tillsammans i ungefär ett halvår, kanske lite mer, då han gjorde slut. Jag var som förkrossad och allt jag ville var att han skulle ta tillbaka mig. Men passande nog ville han inte det, vilket gjorde mig ännu mer ledsen. Jag var så fruktansvärt kär i honom och tanken på att han inte ville vara min pojkvän längre då vi skulle börja högstadiet var för mig minst sagt fruktansvärd.

Nu är min vän i nästan samma situation. Min bästa underbara kompis. Hennes fd pojkvän har, precis som Christian, lämnat en flicka ensam kvar.
Jag minns de dagarna efter break-upet (Ja, trots vi bara gick i femman tog jag vårt förhållande ytterst seriöst haha), de var förfärliga. Jag grät floder och då jag sökte ögonkontakt tittade han bort eller möjligtvis la en snäsig kommentar.
Med efter några månader hade jag i princip glömt honom. Jag kom på hur dum och omogen han hade varit och att det fanns så mycket bättre killar än honom. Vid denna tidpunkt kan det också nämnas att jag gick i årskurs sex.

Älskade vän, du vet att jag finns här!

Amanda