Ett allvarligt bekännande

Jag ska nu bekänna en sak jag aldrig trodde jag skulle erkänna för mig själv eller för den delen allmänheten. Så här kommer det:
Jag saknar varenda diskussion som utspelade sig i klassrumen på Genarpsskola.
Ja, varenda en! Jag går nu i en klass där knappt några diskussioner alls existerar. Inte något "håll-käften-för-fan!!!" hörs skrikande i våra diskussioner. Antingen säger folk inte ett ljud eller så håller de med resterande i gruppen. Tråkigt, eller hur?
Ännu en sak att bekänna:
Jag saknar Haralds röst och argumment mer än vad jag trodde jag skulle göra.
Han var killen som hittade på en motsägande åsikt utan att alltid tro på den till 100 %. Då hatade jag det, nu älskar jag det. Detta skapade fantastiskt lärorika och inte minst riktigt skitroliga debatter och diskussioner. Men jag tror inte av någon av tjejerna i 9:3 uppskattade Haralds (eller för den delen någon av killarnas..  förutom Johns.. ibland) röst för ett år sedan. Vi rättare sagt nästintill hatade hans och deras röster och försök till diskussioner. Men nu, nu har min åsikt ändrats.

Kommentarer
Postat av: melina

jag mår nästan illa än idag när jag tänker på de diskussionerna.. illa som en gorilla :D bra att inte alla gör det :)

längtar tills ikväll mänd!

2009-02-19 @ 12:47:32
URL: http://melinaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0